Jag var n�jd och alltid mig sj�lv till behag
Och trodde mig visst inte dum
Tills p� Brooklandsv�gen jag m�tte en dag
En ungm�, som gjorde mig stum.
Det var mitt I en doftande juninatt,
Och �sterut �skan gick,
Och jag ansiktet s�g, fast ljuset var matt
Och det var blott ett �gonblick.
L�gt ner
L�gt ner,
D�r sm� lyktor g� ut och g� in.
I ungm�r jag gl�mt eder alla f�r en,
Och hon kan aldrig bli min.
Hon s�g p� mig och log men teg,
Hon log och strax f�rsvann.
Men ack, d� gick min frid sin v�g,
Och min gl�djes str�m f�rann.
S� ringen ej till aftonb�n,
I Brooklands klockor, d�r.
I ringen Goodman upp ur sj�n,
F�rr�n jag p� nytt blir k�r.
L�gt ner
L�gt ner,
D�r sm� lyktor g� ut och g� in.
I ungm�r jag gl�mt eder alla f�r en,
Och hon kan aldrig bli min.
V�l Goodmans g�rd �r havets sand
Sen m�nga tusen �r,
Men den skall bli till �kerland,
F�rr�n jag en hustru f�r.
Ack l�t mig g� till Brookland blott,
D� �ter �skan g�r -
Ty d�r hon en g�ng lett s� gott,
Hon kanske �ter st�r.
L�gt ner
L�gt ner,
D�r sm� lyktor g� ut och g� in.
I ungm�r jag gl�mt eder alla f�r en,
Och hon kan aldrig bli min.
