Det var om aftonen som sommaren fl�g rakt I famnen min,
Och jag log som I min sp�da barndomstid,
Och r�da, r�da blomster I mitt hj�rta gingo in
Med en doft som var som evighetens frid.
Det var om aftonen jag �lskade som jag ej �lskat f�rr
Och all v�rlden var min sk�na m�rka brud,
Och mitt hj�rta stod p� gavel som en salighetens d�rr
Med en ing�ng till f�rbarmandet och Gud.
Och jag h�rde gamla s�nger komma �ter hemifr�n,
Och av det ljus jag drack blev sj�len stor och ny,
Och alla gamla tr�d och alla gl�nsande str�n
Sj�ngo in mig I min barndoms gr�na by.
Och jag dansade bland tr�den och jag sj�ng f�r ljung och sten,
Och min visa var s� h�g som aldrig mer,
Den slocknade som glansen utav himlens sista sken -
Det var om aftonen, d� solen hon gick ner.
