Han f�ddes vid Lasso, d�r l�jorna stimma
I v�gor, som glittra likt p�rlor och vin.
Han kom I det gulaste m�nljusets timma
Till str�nder, d�r �ngsgr�set blommar som lin.
Han d�ptes av vinden, som for genom gr�set,
Till "Sizzi av Lasso" av springarnas �tt,
Men kallades hare av folket p� n�set
Och d�mdes till d�den av j�garnas r�tt.
Och dag�gat, h�ken, s�g skarpt d�r ner�ver:
"Det r�r sig, det prasslar I strandlinjens blom,
Jag seglar v�l ner n�r ett m�l jag beh�ver,
Jag skjuter - det kan ej bli v�rre �n bom!"
Och natt�gat, r�ven, gick fram och gick �ter:
"Kan undra var Sizzi I kv�ll h�ller till?
Kan undra om liten g�r vilse och gr�ter,
Han kan dock f� s�llskap I natt om han vill."
Men Sizzi gick glad genom �ngar och hagar
Och g�mde sig djupt in I R�myra skog,
Och bort fl�go sommarens rosiga dagar,
Och Sizzi fick leva, f�runderligt nog.
Och vintern slog bro mellan str�nder och �ar,
D�r l�vskogens gr�nska l�g vissnad och str�dd,
Och vit �ver slogar p� infrusna �ar
Och vit �ver �ngen, d�r Sizzi var f�dd.
D� travade d�den en dag genom skogen
Med herreg�rdskoppel och blanka gev�r,
Och jakten tog fart upp�t Hagbergaslogen
Och gick ned�t Lasso och stannade d�r.
D�r h�rde vi ekot av sm�llarna sjunga
Kring Lasso, kring dalen och skogen och sj�n,
D�r fick han ett skott genom fl�sande lunga
Och blodet rann r�tt p� den gnistrande sn�n.
Vid Lasso, d�r isarna r�mande brista,
Vid foten av Kvarnklintens vissnade fur,
D�r tumlade Sizzi omkring I det sista,
D�r stannade drevet, d�r bl�stes I lur.
