Jag �r spelman, jag skall spela p� grav�l och p� dans,
I sol och n�r skyar skymma m�nens sk�ra dans.
Jag vill aldrig h�ra r�d och jag vill spela som jag vill,
Jag spelar f�r att gl�mma att jag sj�lv finnes till.
Jag vill inte tr�ska r�g och jag vill inte repa lin,
Ty den hand som str�ken sk�lver I skall h�llas vek och fin.
Ni f�r inte ge min bannor eller kalla mej f�r lat,
Fast jag stundom hellre hungrar �n jag spelar f�r mat.
Jag vill inte gr�va jorden, jag vill inte hugga ved,
Jag vill dr�mma under h�ggarna till solen hon g�tt ned.
Och I kv�llens r�da brand ska jag st� upp med min fiol
Och spela tills ert �ga lyser hett som kv�llens sol.
Jag ska spela n�r ni gr�va era k�ra ner I jord,
Jag ska spela hela sorgen I en visa utan ord.
Och det svarta som var d�den och som h�lsat vid er s�ng,
Det skall forsa som en str�mmande sorg fr�n min str�ng.
Jag ska f�lja genom dalarna I h�stens h�ga natt,
Och I r�k fr�n hundra milor ska jag sjunga som besatt.
Och n�r natten b�ljar becksvart �ver skogstj�rnens skum,
Mina basar skola ropa djupt ur m�nskosj�lens rum.
Tre sorgens str�ngar har jag - den fj�rde har g�tt av,
Den brast I en sk�lvning p� den b�sta v�nnens grav.
Men �nda in I d�den vill jag f�lja er med s�ng -
Jag vill d� och jag vill spela till uppst�ndelse en g�ng.
