Vi S�lde V�ra Hemman och gav oss sedan ut,
Som f�gelen bortflyger, n�r sommaren tar slut.
Han kommer en g�ng �ter n�r v�ren skrider fram,
Men vi f� aldrig sk�da v�rt k�ra fosterland.
Och n�r vi kommo till den Liverpoolska hamn
Begynte �ngerns t�rar s� stritt att bryta fram.
Det blev en hj�rtans sveda i br�stet p� var och en.
Man talar blott om Sverige och om sitt f�rra hem.
Vi packades tillsammans uti ett osunt kvav.
Det var f�r osss att sk�da liksom en �ppen grav.
Och f�dan som vi fraktat ifr�n v�r svenska jord
Den blev oss nu f�rbjuden att taga med ombord.
Och n�r vi hade seglat en vecka eller tv�,
Ett m�rker d�cket h�ljde och bredde sig d�rp�.
Ej se varann vi kunde, knappt andas eller g�.
Det var en gruvlig pl�ga f�r stora och f�r sm�.
Nu blir en �mklig hunger, med sorg och gr�t och gny.
En j�mmer som sig tr�nger till himlens h�ga sky.
Och d�den gruvligt h�rjar bland m�nskorna ombord.
Man ser de d�da kastas i havets vilda flod.
