Men du, du �r sk�n som livet,
en dikt n�n skrivit, s� k�rleksfull.
Den s�ngen h�rs ibland,
r�r sig fr�n sagans land, en s�ng om oss,
och den skrevs f�r v�r skull.
V�r tid, var som juni-kv�llen,
som ett smultronst�lle, i k�rt f�rvar.
Du var s� vacker, s�, n�gon jag t�nkte p�,
vi var n�t helt, som jag �nskar fanns kvar.
Nu vaknar blommor p� en �ng,
som n�gon dr�mt om f�r l�ngesen,
n�gon har vilat mot en stenmur,
som nu ger mig st�d.
N�gon har suttit h�r n�nstans,
och varit glad f�r allting var hans.
N�gon har gr�tit av f�rtvivlan,
k�rleken var d�d.
Sjungit i sin n�d, det ger mig tr�st.
�nnu.
S� spr�d, dom den dr�m man gl�mmer,
�r den s�ng jag g�mmer, uti min sj�l.
Den skapar bilden en, en g�ng f�r l�ngesedan,
en s�ng om oss, och den skrevs f�r v�r skull.
Det finns en stig uti min skog,
d�r n�n gick f�rst som kanske f�rstod,
n�gon som �lskade att leva,
fast f�r l�ngesen,
n�gon har vilat h�r n�nstans,
och varit glad f�r allting var hans,
n�gon har gr�tit av f�rtvivlan, k�rleken var d�d,
sjungit i sin n�d, det ger mig tr�st.
�nnu.
V�r tid, var som juni-kv�llen,
som ett smultronst�lle, i k�rt f�rvar.
Du var s� vacker s�, n�gon jag t�nkte p�,
vi var n�t helt, som jag �nskar fanns kvar.
F�r du, du �r sk�n som livet,
en dikt n�n skrivit, s� k�rleksfull.
Den s�ngen h�rs ibland,
r�r sig fr�n sagans land, en s�ng om oss,
och den skrevs f�r v�r skull.
Mhmm.
