Han kom med mig
N�r jag drog bort den v�ren
Som en hund
F�ljde han mig t�tt i sp�ren
Jag var glad �t hans s�llskap
N�r jag s�kte guldets land
Men Kristina, Guldet blev till sand
Vi slet ont
Ja, allt gott fick vi f�rsaka
Ofta gr�t han och bad:
"Ta mig tillbaka"
Men jag v�grade alltid,
Fast jag tvekade ibland
�h, Kristina, Guldet blev till sand
Han, som var min kamrat,
Han trodde mitt ord, fast jag redan d�,
S�g att l�ngs denna v�g
Fanns knappa steg jag ville n�
�ver pr�rien kom vi till en �ken
Vi gick vilse och b�rjade se sp�ken
Man h�r vatten som porlar,
N�r ens huvud st�r i brand
�h, Kristina, Guldet blev till sand
Jag, som var hans kamrat,
Jag tog honom �ver land och hav
�ken, vinden har h�ngt
Ett t�cke �ver hans tysta grav
Ur en stinkande k�lla
Drack han vatten
Han blev sjuk
Och gick bort fr�n mig den natten
N�r hans blick hade slocknat,
D� gled klockan ur hans hand
�h, Kristina, Guldet blev till sand
�h, Kristina, Guldet blev till sand
